baramalin

Livet som postis. Man går upp på tok för tidigt men jag är för det mesta vaken innan klockan ringer, sån är jag. Sen så gör man lite maniskt allt det där man skall göra innan man ger sig ut på sin tur. Det är då man börjar andas, det är då dagen börjar tycker jag. Det är så dagarna bara flyger förbi. Man sitter och sjunger i sin bil och slänger i ett brev här och där. Och äpplen, jag lever på äpplen. Tiden går så himla fort och det känns skönt på ett sätt för nu gör jag i alla fall något. När jag inte hade jobb kändes en minut som en timma ibland. Fast visst var det gött att ha en hel dag framför sig och veta att man kunde göra vad som helst, nästan vad som helst. Nu har jag i alla fall en halv dag att göra vad jag vill. Inte helt utan frihet.


ett paket jag delade ut här om dagen


Och denna är så bra !